vildangel86

....

När man var liten hade man hopp om allt
så mycket drömmar, så mycket lycka, så stark
tro på livet.

Det fanns en tid då ingenting var omöjligt
då ens största bekymmer var att man inte
visst vad man skulle leka.

Alla har vi varit barn, med hopp, tro och lycka!

Önskar att man kunde krypa upp i mammas knä
igen, få den där varma kramen och höra
att allt kommer bli bra, när det räckte att mamma blåste på
såret och det slutade göra ont.

Ibland vill jag bara gå tillbaka till den tiden
då allt var okomplicerat och ingenting var
omöjligt.

Då man rabblade Gud som haver, så fort man kunde
och efter amen kom... "och föresten Gud jag skulle vilja ha en ny cykel"



Nu för tiden är såren lite för djupa för att blåsas bort,
allt det där som då var möjligt, är inte fullt så enkelt längre.

Ibland tar ondskan över, och när man ser den i
vitögat gör den så att man ser lite mer svart för varje gång
den visar sig..

Jag vill gå tillbaka och se den ljusa, vackra världen som
fanns när man var barn.

vacket. mycket vackert. <3

Guud vad fint du skriver...

Blir alldeles rörd...