vildangel86

Ja nu var det riktigt längesedan jag skrev här, det har vart en blandad period med mycket skratt men samtidigt lite väl mycket tårar, ångest, rädsla.

I denna skrivande stund så har jag en klump i magen. En som inte kommer försvinna. Någonsin. det är den där rädsla för att förlora honom. Han som är min förebild, min hjälte, när ensamheten tar över tar även tankarna över.

En rädsla i kroppen har spridit sig och blir allt större.....

kämpa snälla kämpa..