vildangel86

Ikväll testar jag lite... på någotvis så ser jag hur långt jag kan gå innan tårarna trillar.. varför är det kroppens sätt att få mej att gråta, är det vad jag behöver, har jag stängt inne mina känslor alldeles för länge, har jag åt-sido-satt de jag älskar mest igen. Funderar på vad man sysslar med igentligen.

Nu är iaf det event som har tagit upp flera månaders tid över, det blev succé. :)

Nu ska jag skärpa mej. Ska ta tag i mitt liv igen, ska fixa allt som behöver fixas och framför allt ska jag ringa de jag har tappat bort på vägen i allt spring fram och tillbaka, jag ska be om ursäkt för mitt beteende och min tanklöshet. Ni ska slippa den korta tonen som säger att hon inte hinner.

För är det en sak man alltid hinner så är det att prata fem minuter med en god vän, en underbar familjemedlem, etc. Om inte annat får man se till att ta sig tid!

Ikväll tänker jag på er, mina nära och kära, hemma och runt om i landet. Jag tänker även mycket på mina fina änglar som tyvärr redan har fått vingar och seglat upp till himmelen. :(

Så från och med idag ska jag sakta ner, jag ska titta upp och jag ska le. :)

Imorgon är en ny dag med nya möjligheter och nya äventyr. :)

c'mon join the joyride!

over and out.