vildangel86

Funderat Lite

Ibland blir jag lite rädd för mej själv. Jag vill inte vara en fördomsfull människa!
Men det är jag, innan jag har lärt känna människor har jag en åsikt om dem,
hur är detta möjligt. Men jag är verkligen inte främmande för att ge dem en chans.

De första 2 minuterna är livsviktiga, det är då man ska göra ett bra intryck. Men det är inte
alltid det lättaste. 2 MIN! Det är ju över på ett kick och sen är man inplacerad i en mapp.

Men jag vill inte vara fördomsfull men är det något jag har lärt mej på sistone
så är det att ge alla människor en chans. Jag har mött så mycket olika människor under min studietid,
vissa tycker jag inte om, andra älskar jag. Men det är så man kan inte tycka om alla.
Men jag har iaf gett dem en chans. Jag har slopat 2 min regeln och lärt känna massa underbara människor.

Så om vi alla funderar lite mindre på hur människor ser ut, klär sig och aggerar och lär
känna den personen innanför det "snygga" skalet så är vi alla lika, vi är alla
underbara och älskvärda.

Så slopa fördomarna, för det ska jag iaf försöka göra, ge alla en chans och misslyckas
de första gången, så är de värda en andra chans. För vem kan visa hela sin underbara personlighet på
2 MINUTER!

Så det är min dagens tanke.
Och föresten alla <3-dag.
en underbar dag, men varför
behöver vi en speciell dag
att visa vår kärlek på.?
Vi ska visa uppskattning och
kärlek för dem vi älskar hela tiden!

over and out

Just nu känner jag mest tomhet. Jag kan inte säga att jag e glad, men jag är heller inte ledsen. Känner mej lite tom bara. Ibland är ju allt toppen allt e en dans. Men sen ibland är det ju bara skit med allt. Men just nu har jag fastnat i någon slags likgiltighet. Känner ingen speciell känsla. E mest tom.

Livet bjuder på så många utmanningar, men samtidigt så vore det så skönt och slippa alla utmanningar för en liten stund, bara go with the flow. Men det är sällan det går. Hela tiden hittar mitt liv på massa nya utmanningar, massa nya hinder som måste hoppas över, krypas under eller springas runt.

Men ibland undrar jag, hur kan man vara medvetande utan att leva. Så många gånger tittar man på när livet springer förbi. Jag är en av dem, men äntligen har jag kommit till insikt. Man måste börja leva HÄR och NU. Jag säger ofta att jag väntar på att mitt liv ska börja. Men man kan aldrig veta när det tar slut, ska jag kanske försvinna utan att få chansen att känna mej levande en sista gång.

Livet är för kort för att sättas på vänt, vi måste alla ta ansvar för att se till och leva det liv vi har blvit tilldelade. För visst kommer vi alla ångra oss om vi några år då vi insett att det har gått flera år av ett liv som vi alla har vart medvetande i men inte levt, inte sett varje dag som en ny möjlighet.

SÅ NU HAR JAG BESTÄMT MEJ!

En saknad har spridit sig i hela kroppen,
JAG saknar min tvilling.!

Hon är den som förstår mej bäst,
henne jag kan snacka om allt och
den enda personen som verkligen vet all
om mej.

Det inte hon vet är inte värt och veta.
Det existerar inte.

Så slog mej tanken, fick ju inte säga hejdå
till henne innan jag åkte. Vet inte ens när jag
kommer hemåt nästa gång.

Hon är en människa jag försvarar i vått och torrt,
en sådan fin människa.

Önskar av hela mitt hjärta att vi alltid kommer vara tvillingar!

Konstigt nog så säger vi alldeles för
sällan till människor hur fina de är.
För det e vi.! =) Vi e alla underbara
och snygga.

Genom några få ord kan vi hjälpas åt
att höja varandras självförtroende och
självkänsla. Så nästa gång du ser
en människa som är fin säg det till
den då! =)

Så enkelt, men sker alldeles för sällan.